Just den kvällen jag är ensam hemma så kommer det en miljard utklädda dörrknackare som typ bankar sönder dörren i jakt på sitt jävla godis. Jag öppnar inte, jag gömmer mig och är jäääävligt tyst. Jag öppnar inte dörren för okända människor, hur små dom än är. Jag gillar inte utklädda, okända människor. Jag vill se ansiktet. Jag kryper på golvet och kikar genom fönstret i köket för att se vilka det är. Om jag mot förmodan skulle ha öppnat, så har vi ändå inget godis att ge dem. Om dom inte vill ha torkade aprikoser eller hasselnötter, så att säga.

Jag satt nyss på nedervåningen och kollade på Top Model. Men sen lät det som att någon gned ett finger mot den gardintäckta fönsterrutan bakom mig ett antal gånger. Nu sitter jag på övervåningen istället. Övervåningen är ett bra ställe, där kan ingen kika in genom fönsterna. Jag överlever förhoppningsvis kvällen. Puss <3