Du hatar fantasier, du är bunden av logik
Tyst, var tyst, hör du, det är nästan som musik

Så vackert, slutar andas, glömmer var jag är
Jag bara blundar, lyssnar, njuter av min värld

Jag har försökt
Jag har försökt
och jag försöker igen
Tiden går, om hundra år
är du stjärndamm, min vän

Jag hatar dig som nykter, och jag älskar dig som full
Allt har blivit dödligt, man får cancer utav sol

Jag hör hans röst och den är cigaretter, gråt
Den tunne vite greven sjunger om gyllene år

Jag har försökt
Jag har försökt
och jag försöker igen
Tiden går, om hundra år

är du stjärndamm, min vän

Någon hade sagt att jag var feg
Lilla Ego fy skäms
Att Jag alltid stod där bakom och höll med
Sanningen känns
Jag har skuggat dig i kylan
en hel dag
för att lämna tillbaks
den undanflykt
som Jag stal

Tar 2:an sitter ensam längst bak
Lilla Ego sitt still
Jag har gått i dina fotspår hela dan
till Hagnesta Hill
Den första snön har fallit allt är halt
och min halsduk blev kvar
på en hållplats
utanför stan…

Jag samlar allt mitt mod där vid allén
Lilla Ego har rymt
Jag skrek med målbrottsröst jag hatar er
som barn var jag grym
Den här känslan som Jag har
är inte min
Den blev kvar, är den din?
Den smakar som Du…

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla Du förlåt mig
Jag glömde vem Jag var
snälla sluta lyssna
Glöm allt Jag sa
Jag mår bra
Du måste lämna mig i fred

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla Du förlåt mig
Jag glömde vem Jag var
snälla sluta lyssna
Glöm allt Jag sa
Jag mår bra
Du måste lämna mig i fred

Jag behöver ingen hjälp
Vill Du hjälpa hjälp dig själv
Jag behöver ingen hjälp
så lämna mig i fred
Lämna mig i fred

En bänkrad i en rastlös sen april
 Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
 Jag kan få dig när du vill
 En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
 Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
 Det är inte så långt hem
Än finns det tusentals tårar kvar
 De var dina att ge vemsomhelst
 Äntligen
 De är de dyrbaraste smycken du har
 Så be aldrig om ursäkt igen
 Äntligen passerar vi deras gränser
Minns du vår blodsed, våran lag
 Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
 Jag minns allt, som naglarna mot glas
 Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
 Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
 Att det är långt hem
Och snart finns det inga tårar kvar
 De var våra att ge vemsomhelst
 Äntligen
 De är de dyrbaraste smycken vi har
 Så be aldrig om ursäkt igen
 Äntligen sätter du själv dina gränser
Den där pojken jag aldrig kände
 Som gick på gator jag aldrig såg
 Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
 Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
 Hela vardagen full med hål
 I en tid då inget hände
 I en stad som alltid sov
Men älskling vi var alla en gång små
 Ja, vi var alla en gång små
 Ja, vi var alla en gång små
Jag kastar stenar i mitt glashus
 Jag kastar pil i min kuvös
 Och så odlar jag min rädsla
 Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
 Där växer avund klar och grön
 Jag är livrädd för att leva
 Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
 Ja, vi ska alla en gång dö
 Ja, vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö
 Vi ska alla en gång dö
 Vi ska alla en gång dö


Åh, så fint <3

(fattar inte varför den undre låten fick ett annat typsnitt... skumt)