Livet är roligt ibland, på ett såntdär sorgligt ironiskt vis som man bara inte kan förklara. Kul liv. Jag väntar spänt på en förbättring, en förändring. Det skulle vara trevligt och hjälpa mig mycket. För just nu står jag still. Fastfrusen i marken. Jag väntar på min kropp ska tina, att isen på marken smälter bort och jag kan röra mig igen.

Nu ska jag läsa kemi. Igen. Det står fetstilla.

Jag saknar livet.