Är sjukt klar med Matte D just nu. Den lilla bit som jag inte fattar/kommer ihåg tar jag imorgon på långlunchen. Känns konstigt nog helt okej. Hela morgondagens känns helt okej även fast den liksom inte är det egentligen. Sånt är konstigt, hur man kan känna sig lugn även fast man normalt sett borde flippa ur. Men det är fint. Räddar dagar. Lyssnar på Röd om och om igen. Snart är min tavla färdig, den ska få ta gamla MMaffischens plats. Så jävla snyggt att det inte är sant. Grymt!