Jag fick plötsligt en såndär onaturlig myskänsla i kroppen. Just nu inbillar jag mig att det är skitmysigt med höst, att det minsann ska bli supernajs att sitta inne när det regnar ute, dricka te och ha mysiga koftor och tjocka strumpor på sig. Och ja, det låter ju faktiskt inte så tokigt. Vissa stunder på hösten är faktiskt helt underbara. Domdär stunderna när man sitter på ett cafe med vännerna, det regnar och blåser småspik utomhus, det är skymning även fast det bara är eftermiddag och man vet att man kan sitta kvar där i minst tre timmar till. Eller när löven får vackra färger och ramlar ner i högar och luften är sådär frisk, man har fina halsdukar och det är 7 grader utomhus samtidigt som höstsolen värmer ansiktet. Eller när man bara är hemma hos någon och umgås och dricker te. Sådant älskar jag.

MEN i min mysteori så räknar jag inte in cykelturerna hem från skolan i uppförsbacke i regnet, alla prov innan höstlovet, förkyldningsepidemier och den begränsade mängden d-vitamin. Usch. Synd att sånadär tråkiga saker ska förstöra det fina. Det är dom sakerna som gör att man måste peppa upp sig inför hösten för att inte deppa sönder. För om det inte vore för dom så skulle hösten vara jävligt bra. Damn you! ^^
Men nu ska jag inte slå sönder den inbillade höstvärlden i min hjärna. Den kan gärna få leva kvar ett bra tag till :)